Vi använder oss av kakor för att erbjuda våra tjänster. Genom att använda våra tjänster godkänner du användning av kakor.

jun 11 2019

Jag bestämde mig för att jag var värd min rollator vad det än kostade.

Velopeden är mer än en rollator; det är min frihetskärra. Jag tänker ta vara på varenda dag med min nya Veloped.

Jag heter Gail. Jag är en 72-årig kvinna med en genetisk sjukdom som påverkar bindväven i hela min kropp. Mina leder är lösa och jag har kronisk smärta. Jag började behöva gånghjälpmedel för omkring 9 år sedan. Jag använder en promenadstav för att ta mig runt i huset och kortare promenader, men har köpt 4 olika rollatorer som gjort mig besviken. En skulle vara terränggående, men den kunde inte ens ta sig över ojämna sprickor i trottoaren. Faktum är att jag skadade mig när den fastnade i en ojämnhet vilket fick mig att falla. De senaste 8-10 åren har jag varit isolerad och inte kunnat följa med andra på promenader till de ställen jag älskar.

“Jag var inte redo att ge upp den person jag ville vara, så jag fortsatte att leta på nätet efter andra alternativ. ”

Jag bestämde mig för att jag var värd vad det än kostade, för jag ville inte nöja mig med det liv jag levat den senaste tiden.

Jag fick min Veloped precis i tid för en semester vid Mains kust där vi hade hyrt ett hus tillsammans med några vänner. Detta var när jag insåg att mitt liv hade förändrats. Min Veloped gav mig frihet. Jag kunde gå över stenar, rötter, nerför en kulle ner till sanden med mera. Jag har en helt ny känsla för livet. Jag känner mig inte fången i den här kroppen. Du kan inte tänka dig hur ofta du blir åsidosatt, även tillsammans med vänner, när du inte längre är den person du en gång var. I Maine gick jag på långa promenader varje dag, när jag än kände för det. Det blev ett stående skämt för min man och mina vänner att jag bara mitt i allt kunde försvinna med mitt ”vrålåk”. Jag kunde gå uppför backen till en fyr på den högsta toppen på en ö, och promenera över steniga kustremsor. Jag kände mig som en stjärnattraktion: vartän jag gick drog Velopeden till sig blickar. Oavsett om folk var själva eller tillsammans med någon annan så ville de veta vad Velopeden var för någonting, var jag hittat den och vilken webbsidan var så att de kunde få mer information.

Velopeden är mer än en rollator; det är min frihetskärra. Jag tänker ta vara på varenda dag med min nya Veloped. För flera år sedan var vi tvungna att flytta från vårt tvåvåningshus eftersom jag inte längre klarade av trapporna. Vi flyttade till ett nytt område, men jag har inte kunnat utforska det innan. Nu ska jag göra det. Alltid när vi åker till något nytt ställe – parker, stranden och liknande – har jag hopp. Och nu kommer jag också kunna se mina barnbarn spela fotboll och liknande.

“Vi brukar sedan många år tillbaka hyra ett hus vid stranden på Thanksgiving, som en samlingsplats för alla familjemedlemmar. Jag har aldrig promenerat på den stranden, men i år ska hag göra det!”

Som jag sa, jag är värd det pris det kostar, men vi är alla värda det. Det är verkligen värt att kunna få tillbaka sitt liv. Det är underbart att se framåt, inte bakåt. Missförstå mig inte – jag hade börjat skapa ett nytt liv för mig själv. Jag hade börjat lära mig fotografering, och jag lekte lite med skrivande. Vi måste alla uppfinna oss på nytt när vi blir äldre, men jag har fått chansen att vrida tillbaka klockan. En välsignelse.