Från frisk, vältränad kirurg till en vardag med rollator

Artikeln är skriven av Emelie Högstedt

Hur såg ditt liv ut innan du blev sjuk?

– I yrket som olycksfallskirurg i ortopedi arbetade jag med hammare, såg och skruvdragare. Varje arbetsdag var ett träningspass, där jag var tvungen att hålla mig i förm för att klara arbetet på bästa sätt, så jag sysslade med löpning, styrketräning och veterantennis.

För sju år sedan börjar du plötsligt få svårt med koordination och balans – vad hände?

– Jag fick första symtom när jag tränade på ett utegym och mina ben okontrollerat började röra sig av sig själva. Det blev sakta men säkert värre och till slut hade jag svårt att gå. Efter flera månaders utredning hos neurolog kunde man konstatera en förändring i signalen från bröst- och halsrygg men allting var normalt i övrigt. Efter det fick jag utmattningssyndrom. Först efter två års terapi och rehab kunde jag gå relativt obehindrat. Jag började jobba mer, träna mindre och blev återigen sämre. Jag ramlade och bröt fotleden 2021, kom tillbaka och kunde jogga med stavar 2022, men samma år fick jag covid. Vid den här tiden för ett år sedan kunde jag knappt prata, inte gå, andningsmuskulaturen slutade fungera och jag tappåde nästan allt hår på kroppen. Jag trodde inte jag skulle leva till den här julen. När jag till slut låg på maxdos för antidepressiva började det vända mentalt. Jag hade lågt folsyravärde i blodet och närapå lågt B12-värde, men normalt blodvärde, vilket inte ska stämma. Så jag beslöt mig för att prova B12- och folsyramedicinering. Efter några dagar vände allt. Jag läste även en artikel av docent Herman Nilsson-Ehle som stödde den otroliga effekten. Över en natt kunde jag sträcka ut handen utan att skaka, och efter ett pår veckor prata och gå med rollator.

Du är i stort behov av en rollator – berätta.

– Jag ville bygga upp mig igen, komma ut i skog och terräng, och på så sätt lära mig gå bättre, kanske till och med springa. Naturen innehåller all träning man behöver, men då visade det sig att det inte gick att få tag på en terränggående rollator. Regionen har upphandlat rollatorer där hjulen tvärställer sig, de är ostabila i sidled, och har dåliga bromsar. När jag provade en ute i terräng höll jag på att slå ihjäl mig. Då hittade jag på egen hand Trionics rollatorer på nätet.

På vilket vis förändrar en rollator din vardag?

– Det är totalt förändrat och en sådan frihet. Jag har haft en Trionic Veloped i tre veckor och börjat småjogga lite. Det trodde jag inte var möjligt och det är livsglädje att kunna gå ut i skogen. Jag får ofta höra kommentarer som “Bra jobbat!” av förbipasserande vilket också ökar självkänslan.

Det finns ett stigma kring att använda rollator – hur var det för dig?

– När jag var tvungen att använda en rollator för första gången för att ta mig till läkaren för ett år sedan, kände jag mig värdelös. Jag var fåfäng innan ska du veta. Nu bryr jag mig inte ett dugg och tar hellre rollatorn än en matvagn i butiken. Trionics terrängveloped är dessutom tuff – då kan folk fantisera om vad han har varit innan han behövde den.

Hur ser du på framtiden?

– Jag har svarat oerhört starkt på att äta B12 så nu hoppås jag på att muskelfunktioner kommer finnas kvar och kan förbättras. Jag har hjärntrötthet, funktionshinder och vet inte hur mycket av mina skadade nerver som kommer tillbaka, men jag tänker på mig själv som frisk och jag lever mitt andra liv nu. I november ska jag föreläsa på en seniormässa och jag hoppås fler ska få tillgång till de hjälpmedel de behöver. Framför allt rollatorer som fungerar i vardagsliv och tillåter ett aktivt friluftsliv. Det behöver inte vara för att komma ut i terräng. Det kan vara för att komma över en vanlig tröskel.