Artikel skriven av Gwen M Ray,
Det är inte logiskt. Jag menar, vem har dåligt samvete över att lägga ut pengar för ett par glasögon? Jag behöver två par, ett par vanliga och ett par för datorn, och de är inte billiga. Progressiva glasögon som man kan se med på långt håll, mellanavstånd och nära håll är dyra. Men jag gillar att kunna se, så jag pungar ut allt som inte täcks av försäkringen och tänker inte två gånger på det.
Jag gillar att gå utan att ramla på näsan också. Så varför känner jag dåligt samvete över att använda en del av våra surt förvärvade pengar på en rollator?
Kanske är det för att jag minns förr då vi lade ner denna typ av pengasummor på aktiviteter vi delade. Som när vi skaffade liggcyklar. Vi hade bra användning för dessa cyklar i många år, och drog våra barn i släp därbak tills de var stora nog att cykla på egna cyklar.
Jag kunde inte riktigt se samma förtjusning i en rollator.
Men min fysioterapeut uppmuntrade mig till att skaffa en. Hon föreslog en terrängrollator med tanke på var jag bor och vilka aktiviteter jag hållit på med.
Jag tvekade, men så tänkte jag på de senaste naturpromenader vi tagit. Där min man gick bredvid mig med oro i blicken. Han var upptagen med att oroa sig för att jag skulle falla. Jag koncentrerade mig fullt ut på att inte falla. Ingen av oss njöt av omgivningen. Dessutom blev jag fort trött och tänkte bara på att få komma tillbaka till bilen så jag skulle få sitta ner.
Jag kände mig som en börda för att jag behövde hjälp med saker som jag tidigare lätt kunnat göra själv. Men jag ville kunna fortsätta vandra så länge det bara gick. Jag ville inte hamna på efterkälken när vi i hela familjen gick på promenader runt kvarteret under våra besök hos mina svärföräldrar.
Så min man och jag började undersöka vad det fanns för rollatorer, och letade efter något som klarade av mer än bara mathandlandet. Vi valde Trionic Veloped Trek.
Verkligen. Värd. Varenda. Öre.
När jag skulle skriva en liten text om vad som är mitt ”varför” till att bli författare, var det min nya rollator som inspirerade mig att skriva detta som en öppningstext:
Jag går med min terrängrollator nedför den leriga stigen, siktar på torra löv och känner förtjusning i det knastrande ljudet från dem när de stora gummihjulen rullar över dem. Min man skrattar över hur lättroad jag är och sträcker ut sin hand för att ta min där den vilar på det greppvänliga grå gummit på rollatorns handtag.
Jag tar in allt, njuter av varenda ögonblick. Jag ser min man, lätt i sinnet och lycklig. Hans fantastiska leende gör alltid så det pirrar i mitt hjärta, fortfarande efter 26 år efter att jag första gången såg det lysa upp hans ansikte.
Jag menar, vem skulle någonsin kunnat tänka sig att ett gånghjälpmedel skulle kunna inspirera detta? Det var verkligen inte den bild som poppade upp i mitt huvud när jag föreställde mig själv med en rollator!
Min favoritavsnitt i utdraget? ”Jag ser min man, lätt i sinnet och lycklig.”
Mer kvalitetstid tillsammans
Vi vill alla tillbringa mer tid med våra närmaste. Spela kort och brädspel kan vara roligt, men det är också trevligt att vara utomhus med familjen och att promenera.
Har du en rörelsenedsatthet, kan du säga till din familj och dina vänner: ”Jag stannar gärna kvar här, gå ni och ha roligt” tills du är blå i ansiktet. De tror dig inte mer än du själv tror dig.
Att lägga det på dina närmaste är en börda. Att lägga ner lite pengar på ett gånghjälpmedel så att du kan gå med dem är en gåva.
Visst, du kanske inte kan göra allt som de gör, men du kommer hur som helst att ha roligt. Föreställningen att det gör folk som inte kan klättra över klippblock eller springa i vågorna sorgsna att se andra kunna göra det är bara struntprat. Folk som sitter hemma ensamma är sorgsna. Att se någon du tycker om tumla runt bland vågorna och få sand i fulla ansiktet är roande (när de kommer upp skrattandes förstås). Dessutom är vinden i ansiktet och doften av havet precis lika njutningsfullt från en rollator.
Min man på Sky Trail i Trees of Mystery i Klamath, Kalifornien taget från sitsen på min Trionic Veloped.
Skulle jag också ha åkt upp dit för 5 eller 6 år sedan när jag fortfarande kunde det? Antagligen.
Känner jag ånger över att inte kunna göra det nu? Ja, i kanske två sekunder. Jag hade alldeles för roligt för att det skulle kunna störa mig längre än så.
Skulle jag ha haft kul om jag varit där utan min Trionic Veloped? Nej.
Skulle min man ha tyckt att det var kul att gå in bland träden i Trees of Mystery utan mig? Vi var på en resa för att fira vår årsdag, så svaret är ett rungande nej.
Hade han lika roligt som jag? Hundra procent ja!
Sinnesro
Även om vi alla tycker om att tillbringa tid med våra närstående, behöver vi också lite utrymme själva emellanåt. Det kan vara svårt att se någon du tycker om kämpa med rörelsesvårigheter. Din partner kanske är rädd för att lämna din sida när du är ute på språng. Det kan göra att du känner dig frustrerad och som en börda.
Du kanske vill säga åt dem inte oroa sig för dig. Men samtidigt är du kanske är rädd för att försöka klara dig helt själv. Tanken på att ramla framför några vilt främmande människor är skrämmande.
Ett bra gånghjälpmedel kan ge er alla det självförtroende ni behöver för att våga er ifrån varandra emellanåt.
I mataffären kan ni dela upp inköpslistan. Ni kan också skiljas åt när ni åker till shoppingcentret för att handla julklappar till varandra. Du kan njuta av en promenad i lite mer maklig takt medan din partner tar hunden på en liten springtur.
Förbättrat humör
Låt oss vara ärliga… att inte längre kunna ta dig runt som du tidigare kunnat kan göra att du blir, tja, lite gnällig. Dina vänner och din familj älskar dig, men de kanske inte älskar att vara i din närhet om du ägnar för stor tid åt att tjura därhemma.
Det har visats att både träning och att tillbringa tid ute i naturen kan förbättra humöret. Du kan göra båda dessa saker – samtidigt till och med – med hjälp av en rollator.
Humör, bra och dåligt, smittar av sig. Tänk efter, när var det senast som folk i din närhet gick omkring med stora leenden samtidigt som du själv bar på en stark känsla att bara slå till någon?
Om du vill att människorna i din närhet ska vara lyckliga, måste du själv vara lycklig. De kommer inte att kunna vara lyckliga om du själv känner dig eländig.
Att komma ut i den friska luften och träna är en garanterad humörshöjare. Vad som än kan hjälpa dig till detta, är du klart värd, och jag är säker på att dina närstående håller med.
Bättre hälsa
Det är ett välkänt faktum att fysisk aktivitet är avgörande för att man ska hålla sig frisk. Det kan vara svårt att hålla igång den fysiska aktiviteten när man har problem med rörligheten, men det är väldigt viktigt att hitta något sätt. Det rätta gånghjälpmedlet kan hjälpa dig att komma ut och röra på dig mer.
Att förbättra din fysiska hälsa på samma gång som ditt humör (se ovan) kan mildra symptomen. Det kan hjälpa dig att hålla uppe den rörlighet du faktiskt har en längre tid. Regelbunden träning förbättrar också din uthållighet.
Precis som dina närståendes hälsa är viktig för dig, är din hälsa viktig för dem. Att ta hand om din hälsa är en sak du bör göra för dig själv, men det är också någonting du bör göra för dina närstående.
Agate Beach i Newport, Oregon. Jag lyckades kunna promenera och prata med min man utan att tvingas koncentrera mig på vad mina fötter hade för sig. Jag kunde titta mig omkring och njuta av omgivningen, lukterna och ljuden utan att tappa balansen och ramla.
Tyvärr så såg vi inga valar. Däremot så fick vi se några vithövdade havsörnar!
Det var inte tillgängligt för Velopeden på grund av några trappor. Men eftersom jag hade gått så mycket med min rollator, hade jag ökat min uthållighet och även byggt mina muskler en del (inte någon liten bedrift för någon med muskeldystrofi). Så jag lyckades gå med hjälp av min man. Det var ett rätt utmanande träningspass för mig, men väl värt det! Min man och jag hade båda en oerhörd njutning av det.
Sundare relationer
Bättre hälsa, förbättrat humör, sinnesro för hela familjen och mer kvalitetstid tillsammans skapar sundare relationer med dina närstående.
För någon med rörelsesvårigheter, är nyckeln till alla dessa viktiga faktorer att ha det rätta gånghjälpmedlet. Du kommer inte att kunna komma ut tillräckligt mycket och hålla dig aktiv om du inte kan göra det på ett tryggt och säkert sätt.
Allteftersom vi blir äldre, börjar vi bli rädda för att falla. Det är inget vi oroar oss för när vi har bra balans och är starka nog att säkert stödja oss när vi rör oss runt omkring. Men har man någon typ av rörelsesvårigheter, som svaghet, kronisk smärta, dålig balans eller nedsatt uthållighet, blir fall ett verkligt bekymmer.
För en person som är äldre och som har en framskridande sjukdom, kan en skada från ett fall innebära permanent förlust av förmågan att kunna gå – med eller utan gånghjälpmedel. I det läget blir en rullstol en nödvändighet, troligtvis en elstyrd rullstol (som kostar dig bra mycket mer än någon sorts rollator).
Om du är hemmasittande och börjar bli alltmer stillasittande på grund av rörelsesvårigheter, är det bästa du kan göra för dig själv och din familj att skaffa dig ett lämpligt gånghjälpmedel. En fysioterapeut är den bästa hälsospecialist som kan hjälpa dig att välja ut den bästa, och även se till att du lär dig hur du ska använda den korrekt.
Med ett gånghjälpmedel som din pålitliga underhuggare, kommer du och din familj att kunna ta er ut och njuta av livet tillsammans igen.
