Produktrecension
Äntligen kan jag vara aktiv på ett avslappnat sätt igen!
Vd 54 års ålder, på grund av sjukdom som kom plötsligt, gick jag på mycket kort tid från att vara en aktiv idrottare till en person som bara kan gå ostadigt, med små, bredbenta steg och med smärta. Denna långsamma och ansträngande gång ledde dessutom till att jag fick allvarlig akillestendinit, vilket skapade en ond cirkel.
Eftersom jag tycker om att gå ute i naturen och behöver ett transportmedel för att kunna handla utan bil, föll mitt val direkt på en Veloped. För mig är det rollatorernas Porsche. Den var väldigt dyr för mig, men den var absolut värt köpet! Det underlättade mycket att allt levererades färdigmonterat och att allt jag behövde göra var att klicka fast hjulen.
Beslutet att välja storlek L, i motsats till råden jag fick via e-post, var det rätta, eftersom det gör att jag kan välja mellan olika höjdinställningar för min längd med proportionellt långa ben, och jag känner mig mer flexibel.
Efter att ha vant in mig i bara tre dagar (dessutom med andras blickar på mig) gick jag 6 km, till och med på grusvägar! Och jag var saligt lycklig. Äntligen kan jag titta rakt fram igen och slipper titta ner i marken för att ha koll på alla ojämnheter för varje steg jag går. Om jag snubblar eller snavar, är allt som behövs ett reflexmässigt fast grepp och jag kan fortsätta gå, utan den chockkänsla jag alltid fått tidigare. Och utan rädsla för att falla.
Tydligen signalerar framhjulet tillräckligt snabbt till min hjärna hur underlaget är – hjulen känner det åt mig – så att jag har mindre svårigheter med gupp redan från första början. De första tio dagarna har jag gått 60 km – och jag märker tydligt hur bra denna extra rörlighet är för mig. Att promenera i naturen. Fötterna avlastas, akillessenorna läker.
För handling är korgen tillräcklig. Jag kommer hem glad istället för helt utmattad och nära till tårar på grund av ansträngningen att gå. Tack vare träningen har min gång samtidigt förbättrats under denna tid.
Velopeden är tung och med 14-tumshjulen är den tillräckligt stabil för att inte tippa över åt sidan med mig med (1,83 m lång, 89 kg) om jag tappar balansen. Samtidigt är den otroligt manövrerbar, så jag kan ta mig igenom trånga snabbköpsgångar, dock använder jag vikfunktionen i kassan, annars fastnar jag. Hittills har jag dock alltid valt att ha ena hjulet uppe, alltså den lättare inställningen.
Vikten kan ibland vara en styrkeutmaning, eftersom många av trottoarerna här är väldigt smala och sluttande, och då drar Velopeden åt sidan. Bromsarna är lite svåra att justera för mig som har svaga händer och ibland behöver jag flera försök, de verkar också lite instabila materialmässigt, men de första två månaderna har allt ändå fungerat väldigt bra.
Den enda egentliga nackdelen är sitsen, som jag tycker är obekväm och förväntade mig mer av (jag vet inte hur man skulle kunna utforma den utan att förlora flexibilitet). Innan jag köpte Velopeden provade jag sitta på en pall hemma för att se om jag skulle behöva komfortsitsen - och tänkte då inte på att Velopeden har en hård stång som trycker nere vid ryggslutet.
Det breda bandet vid sitsen skär också smärtsamt in i mina lår, så jag kan bara sitta på "kanten av rumpan" istället för att sitta ordentligt. Jag kommer också bara knappt in mellan handtagen. Hur folk som väger upp till 150 kg ska kunna sitta på den är för mig en gåta. Därför tog jag skumbiten som kom som sitsskydd i förpackningen, lade den i en färgmatchande påse och lade den i mellanrummet på sitsen – och då kändes det bekvämare. Det funkar helt bra för korta pauser, och flexibiliteten bibehålls.
Tack vare min Veloped vågar jag börja planera resor igen. Det är en utmaning att åka kollektivtrafik, men det fungerar. Jag har redan gjort min första tågresa.
