Velopeden värd allt, vad det än kostade.

Jag heter Gail. Jag är en 72-årig kvinna med en genetisk sjukdom som påverkar bindväven i hela min kropp. Mina leder är lösa och jag har kronisk smärta. Jag började behöva gånghjälpmedel för omkring 9 år sedan. Jag använder en promenadstav för att ta mig runt i huset och kortare promenader, men har köpt 4 olika rollatorer som gjort mig besviken. En skulle vara terränggående, men den kunde inte ens ta sig över ojämna sprickor i trottoaren. Faktum är att jag skadade mig när den fastnade i en ojämnhet vilket fick mig att falla. De senaste 8-10 åren har jag varit isolerad och inte kunnat följa med andra på promenader till de ställen jag älskar.

“Jag var inte redo att ge upp den person jag ville vara, så jag förtsatte att leta på nätet efter andra alternativ. ”

Jag fick min Veloped precis i tid för en semester vid Mains kust där vi hade hyrt ett hus tillsammans med några vänner. Detta var när jag insåg att mitt liv hade förändrats. Min Veloped gav mig frihet. Jag kunde gå över stenär, rötter, nerför en kulle ner till sanden med mera. Jag har en helt ny känsla för livet. Jag känner mig inte fången i den här kroppen. Du kan inte tänka dig hur ofta du blir åsidosatt, även tillsammans med vänner, när du inte längre är den person du en gång var. I Maine gick jag på långa promenader varje dag, när jag än kände för det. Det blev ett stående skämt för min man och mina vänner att jag bara mitt i allt kunde försvinna med mitt ”vrålåk”. Jag kunde gå uppför backen till en fyr på den högsta toppen på en ö, och promenera över steniga kustremsor. Jag kände mig som en stjärnattraktion: vartän jag gick drog Velopeden till sig blickar. Oavsett om folk var själva eller tillsammans med någon annan så ville de veta vad Velopeden var för någonting, var jag hittat den och vilken webbsidan var så att de kunde få mer information.