Min Veloped inbjuder till härliga möten

När jag kommer till båthamnen och blickar ut över fjärden ser jag att längre bort på en av pirarna med grillplats, finns två tält. Tar upp min kamera med största zoom-objektivet och sätter fast den på stativet som är förankrat i Velopeden. Det är två personer med cyklar som campår där. Tar några foton och beger mig bort till dem. Jag vill alltid ha ok för att använda en bild, samtidigt är jag nyfiken på vilka det är.

Blir glatt överraskad när jag ser att det är två äldre män. När jag hälsar på dem får jag ett "Hello" tillbaka och ”Pino can little Swedish”.

De här två härliga 70+ männen är från Tyskland och har kommit från Göteborg och nu övernattat här, i lilla Söråker. Med en blandning av engelska, svenska och tyska får jag höra om deras fantastiska cykelstrapåts, att de nu har Umeå som mål för att sedan ta färjan till Vasa och fortsätta sin cykling genom Finland.

De var fascinerade av min Veloped, som jag berättade att jag döpt till Ninja då hon tar mig ”över stock och sten”, och jag var minst lika fascinerad och imponerad av dem.

Några dagar senare träffade jag på fransmannen Romain på samma plats. Även han kom cyklandes fast från Norge via Docksta, Ångermanland. Nu satt han och åt sin frukost efter övernattning i vindskyddet. Cyklingen från Frankrike hade tagit 19 dagar när han landade i Söråker. Vi fick oss ett trevligt samtal på engelska. Någon direkt tidsplanerad resrutt hade han inte. Tänk att få råka på dessa långväga cyklister här i Söråker. Otroligt!

Jag gick iväg leendes och skickade en tacksam tanke till att det är tur att jag har min Ninja. Utan Velopeden hade jag inte klarat dessa promenader i ur och skur, året om samt behöver som träning och mitt välmående.